Sikta på porslinet, gubbe!

Huset där jag bor borde ställa upp i tävlingen om Sveriges tystaste boende. Under de fyra och ett halvt år jag bott här har det inte varit en endaste fest i fastigheten. Jag tycker det är vidunderligt skönt. Speciellt som min förra lägenhet var belägen exakt ovanför hyresgästföreningens samlingslokal. Var och varannan veckända utnyttjades den som partylokal av kidsen i kvarteret och stundom även av mer ”vuxna” grannar. Det var inte lika skönt om man så säger…

Det var alltså en lisa för både kropp och själ att komma hit. Nu tror jag emellertid inte att ljudisoleringen skiljer sig så ofantligt mellan 10-tals och 70-talsfastigheter. Det måste alltså bero på grannarna. Att vi inte har blivit begåvade med en överjordisk ljudisolering bevisas av att på eftermiddagarna kan man höra en snubbe som plockar lite ackord på sin gura. Långt ifrån den pumpande basen i Kungsladugård och faktiskt rätt mysigt. Dessutom är det ett litet tecken på att jag inte är den enda överlevande i Östra Johanneberg.

Då, när jag hör hans gitarrvedermödor, poppar i mitt inre bilden upp av den långhårige unge mannen med rockstjärnedrömmar, en tom ölback och ett ensamt stearinljus. Förmodligen är bilden inte sann. Jag tar förresten bara för givet att det är en snubbe som lirar. Det finns ju tack och lov även rock ”n” roll-hjältinnor. Men… om det nu är en tjej… hur skulle jag benämna henne… snubba? Men nu avviker jag ännu en gång från ämnet, så tillbaka till tystnaden.

Ytterligare ett bevis på att det inte är ljudisoleringen som är extraordinär, är att jag tidiga morgnar kan höra en snubbe som kissar hårt och intensivt. Och den här gången är jag säker. Det är ytterst få kvinnor som har en sådan kraft i strålen att det smattrar i väggarna. Även om det inte direkt är störande – det är fel ordval – är det i alla fall en smula omysigt.

Problemet är bara att det är hart när omöjligt att detektera ljudkällan till hundra procent i en hyresfastighet. Men om jag skulle fånga honom in flagrante delicti och därmed utom allt tvivel ha klargjort gärningsmannens identitet, skulle jag en sen natt lägga en anonym lapp i brevinkastet: ”SIKTA PÅ PORSLINET, GUBBE!!!”