Manikyr från helvetet
Att uttala ”baguette” som det stavas och blanda ihop carpaccio med gazpacho är inte okej på en restaurang som tycker man ska dega upp 345 pengar för ett grillat kalvhjärta. Och det skulle bara bli värre. Men först ett litet hopp tillbaka i tiden:
Jag insåg under fredagswhiskyn häromsistens att i år firar J och jag tjugoårsjubileum som vänner. Det är stort. Det var dock inte därför han hade letat sig ner från huvudstaden innevarande veckända utan bara för att det var så längesen vi senast sågs. Sålunda var det inte heller jubileet som gjorde att vi hade bestämt att tillbringa fredagskvällen på lyxrestaurang.
Hursomhelst befann vi oss fredagen den trettonde (!) på Swedish Taste, ett näringsställe med uppenbara Guide Michelin-ambitioner. De reklamför sig själva med att varje rätt presenteras med ”lättsam och lekfull attityd”. Bah! Nonchalant och oengagerad är bättre beskrivningar. Bara en sån sak som att kvällens värdinna inte reagerade när hon spillde vin på den vita linneduken säger det mesta. Då kommer man inte undan med att borsta bort baguettesmulorna med ett för ändamålet avsett specialkit.
Maten då? Jodå… kalvhjärtat var väl okej. Men granskotten kunde jag lika gärna ha klarat mig utan; de var inte så märkvärdiga. Och vad som egentligen skiljer vildpeppar från vanlig hederlig piper nigrum kunde i alla fall inte mina smaklökar avgöra. Det var dock lite kul att oxen kom från Dalsjöfors. Det ger en liten fingervisning om att etablissemangets ambition att satsa på närproducerat stämmer till viss del. Kokkonst på den här nivån tenderar att bli rejält fjantig och den motiverar i sanning inte en fyrsiffrig nota med en tvåa i början.
Nåväl. Dialektfantast som jag är, började jag bubbla inombords när jag hörde det skånska idiomet komma från servisens läppar. Men när det blandas med ignorans och nonchalans blir det bara plågsamt. Myten är alltså sann: det finns dryga skåningar! Dessutom är akrylnaglar med blå pärlemor alltid en styggelse. Frågan är om dessa djävulens påfund inte var det mest svåruthärdliga under kvällen.
Jag både bubblar och skrattar, och när jag sedan läser rubriken igen, så bubblar jag ännu mer. Helt klart fick ni ett restaurangbesök värt att minnas, det är inte fy skam. Se det så. Fröjderligt att läsa, som vanligt!
Baaaguuuette! Hahaha! Styggelse var ordet. Vi ses den 26:e. (Undra om jag ska boka tid hos någon nagelskulptör inför festligheterna … blev lite inspirerad) /Fia
Själv var jag på Bishops Arms på Avenyn. Tog en Guinness och åt en plocktallrik i goda vänners lag. Nästa gång tar du med din vän dit istället:-)
Tycker det är lite kontigt, för vad jag vet så arbetar det ingen skåning på swedish taste?