Lillemors heta dröm

»Undrar egentligen hur han sköter sitt pastorat?« Det är en sån där oväntad fråga som förgyller dagen, en fråga man bara kan få utslängd till sig som ensam lunchgäst. Det händer ibland att jag smiter iväg från umgänget på jobbet för en egolunch på en av stans absolut bästa restauranger. Och då är risken, eller möjligen chansen, stor att komma i samspråk med andra lunchgäster.

Idag var det one of those days igen. Fisksuget var på topp men beslutsångesten var stor. Jag gned min obefintliga skäggstubb och tittade uppgivet på servitrisen. »Idag får du bestämma vad jag ska äta« sa jag och slog mig mig ner i solen på Kajutans uteservering.

Det var då de kom, det äkta paret av modell Ä, och satte sig när de parkerat sin boxertik utanför. Efter att ha ätit massor med luncher på Kajutan under snart två år, vet jag att betjäningen håller världsklass. Men jag blev lite förvånad när hon omgående blev serverad en skål vatten med samma självklarhet som bröd och tapenade bärs ut till de tvåbenta.

Servitrisen kom även med mitt tilltugg. »Jag vet faktiskt inte vad du kommer att få äta idag. Jag bad Peter fixa en överraskning« sa hon och tittade finurligt på mig. Det gjorde ju inte saken sämre. Vid de tidigare tillfällen jag blivit undfägnad en fisk surpris, som egentligen inte finns på menyn, har smaklökarna slagit dubbla frivolter.

Då hade jag redan kommit i samspråk med mina nya kompisar och det var med stigande intresse jag fick höra hisnande historier om den självsvåldiga och egensinniga ordföranden i deras bostadsrättsförening. Vi pratade även om fisk och vuxenutbildning, två ämnen som av allt att döma förenade oss.

Mitt under mitt miniföredrag om komvuxförordningen kom serivitrisen ut igen. Hon såg lite generad ut. »Fan, vad larviga dom är. Dom sa att den heter Lillemors heta dröm« sa hon när hon placerade den väldoftande och vackra anrättningen framför mig. Het, i betydelsen kryddstark, var den kanske inte. Men en sån dröm! Pocherad kolja med dill- och gräslökssås skojar man inte bort en torsdagförmiddag (jag är verkligen en sucker for gräslök).

Medan jag ägnade koljan all uppmärksamhet njöt mina bordsgrannar av sina fiskläckerheter. Den äldre damen verkade emellertid sitta och marinera på något tankedigert. När jag reste mig och gjorde mig redo att gå, spratt hon till. »Undrar egentligen hur han sköter sitt pastorat?« frågade hon och tittade på mig med outgrundlig blick.